Läser en ledare i expressen som för övrigt är anonym men jag antar att det ärKarin Olsson som skrivit om man läser ledarskribenternas info, om hur bra förslaget om skolk betyg är.

Det enda det visar är att man är långt från eleverna.

Vilka mekanismer är det som gör att man skolkar?

Vad gör man reellt för att komma åt skolket på skolan?

Vad gör man hemma?

Vilket stöd har föräldrar som inte klarar sina barn?

Som vanligt vill man med en papperstiger rätta upp de som inte följer gängse norm. Självklart kommer Stina och Olle som normalt inte skolkar att skolka mindre men de elever som de facto verkligen är borta från skolan, vilket är ett antal, behöver andra åtgärder än ett betyg i hur dåligt det går.

Det faktum att många skolkare har behov i någon form tar man som ledarskribent inte upp, man är antagligen så fullt upp i sitt rättvisetänkande. Att de som missköter sig ska bestraffas så att man glömmer bort en viktig detalj. Den som skolkar straffar redan sig själv.

Vill man lägga på dubbel bestraffning för att den känslan av rättvisa som ibland uppstår ska få sitt lystmäte? Då glömmer man grunden till skolan och varför skolan finns, den är inte en produktionsenhet där man ska komma i tid för att producera mer kunskap, man ska inhämta den. Väljer ett barn bort skolan så beror det på något, vore det inte bättre som vuxen att fråga sig vad?