Mycket bra av bunkergängets Nalin Pekgul, Mona Sahlin och Tomas Östros

Mycket bra av bunkergängets Nalin Pekgul, Mona Sahlin och Tomas Östros

Det har varit länge som ett diskussionsämne, vissa har talat om populistiska tendenser i socialdemokratin om att gå i linje med borgarna och gå ut med skattesänkningslöften, som t.ex. i DN-debattartikeln där fyra ledande s-märkta kommunalråd i Stockholms län efterlyste en mer anpassning av vår politik efter marknadens spelregler för att vinna populistiska röster. Där förespråkades bl.a skattesänkningar för tjänstemännen för att vinna "medelklassen" som ingen av dem jag har diskuterat med kunnat definiera. Hela artikeln gick ut på att socialdemokratins politik ska utgå ifrån en politik för att vinna Stockholms län som om resten av landets röster inte är lika viktiga som huvudstadsbornas. Det står även att klassbegreppets definition inte längre är aktuell, vilket jag tolkade som att vi måste genast sluta tala om klasskamp och utjämning av klasskillnader för det minnsann finns även sossar som har löner på miljoner om året och åtnjuter tjänster som PR-konsult. Stockholm stads AK har dock hållit en bra linje jämfört med många andra kommuner i länet.

Tack och lov var det många som reagerade på den artikeln, bl. aftonbladets ledarsida som kom ifrågasatte kampen om "medelklassen" som socialdemokratin idag verkar ha gjort som sin politiska norm. Det fanns dock de som slog tillbaka och försvarade artikeln, som Robert Noord, som underförstått menar att de som inte har bra livssituationer inte har lyckats och troligtvis är lata och att vi därför ska försöka vara partiet för "de som har lyckats". Man kan undra om vilken syn på arbetarklassen som genomsyrar hans politiska hållning efter det är just den samhällsklassen som, enligt hans definition, har misslyckats.

Men nu när en ljusglimta kommer ut från ledande socialdemokrater, den här gången Nalin Pekgul, är det plötsligt bunkergäng hon hör till, åtminstone enligt Robert Noord, som i sin kritik saknar alternativa lösningar för att tackla den ständigt ökande orättvisan som skett under det moderatledda styret. Nalins artikel som handlade om verkligheten som står inför och som kräver återbalansering av skattenivån för att klara av välfärden följdes idag upp av Mona Sahlins och Tomas Östros tydlighet med att vi ska vara ärliga och säga att skattehöjningar av inkomstskatten för de som tjänar högst samt återinföring av fastighetsskatten kommer att vara nödvändiga för välfärdens överlevnad. Det var ett av få lägen som gjorde mig glad i den svenska politik i år. Då kontrar igen Robert Noord, denna gång på Haningeposten, med att det beskedet har fått Stockholm bli förlorad för vår del. (Fel)-fokuseringen på att vinna Stockholms "medelklass" verkar vara viktigare än kampen för en stark välfärd med målet att jämna ut klassklyftorna. Så fort det kommer ut något förslag som inte går socialliberalers agenda är det "bakåtsträvande" som om vi som tror på utjämning av klasser inte ser framåt för att det har funnits mindre klasskillnader för några decennier sedan. Nyliberala lösningar är då "framåtsträvande".

Socialdemokratins mål är inte att styra utan att skapa jämlikhet, solidaritet och frihet, åt inte ett fåtal inom elitklassen utan i hela samhället. Då borde det väl inte vara

2009-09-09, 16:26 Permalink 10 kommentarer
Andra bloggar om: Dn Socialdemokraterna Mona sahlin Tomas östros Nalin pekgul Robert noord Skattehöjningar Skattesänkningar

Summering av SSU-kongressen och våra beslut

Det var länge sedan jag hade intresse nog att skriva ett blogginlägg, mest för att min blogg blev bombarderad av rasistiska kommentarer och att jag inte var beredd att skriva inlägg med låsta kommentarfält där ingen debatt kunde råda. Men nu är det dags igen, efter en fantastisk vecka i Uppsala är jag beredd att summera veckans positiva och negativa sidor.

Jag måste först säga att jag är nöjd men om beslutet om porrförbudet hade gått vår väg skulle jag varit riktigt nöjd för det är bara löjligt med att "SSU säger nej till porrförbud och förespråkar feministisk porr". Jag tycker att porr är dokumenterad prostitution och cementerar mäns överordning och våld mot kvinnor. Det måste påpekas att vi förlorade med rösterna 114-110 men dagen efter bestod reservationslistan av 124 namn, d.v.s absolut majoritet av ombuden som var närvarande. Visst kommer det inte leda till ändring av beslutet men den kritiska hållningen måste därmed bevaras och hoppet är inställt att beslutet ska ändras vid nästa kongress. De tårar som rann efter beslutet är en sjö av hopp. Dock fick vi igenom att sexköpslagen ska gälla även svenska medborgare som reser utomlands. På det sättet hoppas vi få bukt med ett allvarligt problem som tillåter tusentals svenska män åka utomlands för att köpa sex.

Principprogrammet kunde också varit bättre. SSU Skånes alternativa principprogram var mycket tydligare, mer visionärt, talade klart om våra rötter och visade vägen till vårt mål om ett klasslöst samhälle. Vi fick inte igenom det men det var begynnelsen på en livlig debatt kring våra ändamål och vad vi vill ha för typ av samhälle.

Spänningen var på topp men det var väldigt svårt att hålla alla vakna fr.o.m kl. 08.00 t.o.m 03.40 och förvänta oss att alla hängde med varenda punkt som togs upp. Ändå är jag nöjd med att delegationsledarna såg till att de flesta hängde med och inte sov när besluten togs. Vår delegation var troligtvis den bästa delegationen på det avseendet eftersom vi var fulltaliga i nästan varenda beslutsmoment. Men som föredragaren, en av SSU-Örebro läns stoltheter, Alaa Idris påpekade borde ordningen områden ändrats. Några viktiga områden hamnade sent på natten och många som ville delta i debatterna orkade inte göra det. Integrationsområdet borde först och främst vara mer omfattande och sedan debatterna på dagtid för det är ett väldigt viktigt område för Sveriges framtid och sammanhållning samt samhörigskänslan bland folket. Den debatten gick ändå vår väg, med positiv särbehandling istället för anonyma jobbansökningar som absolut inte skulle lösa något problem.

Ett beslut som gjorde mig glad var att vi sade nej till Lissabonfördraget. Även om det är stor skillnad mellan att säga nej till fördraget och att säga nej till EU är det ett viktigt ställningstagande emot överstatlighet och för mycket makt till kapitalet på arbetets bekostnad. Vissa utspel som tyvärr hade ägt rum efter omröstningen och vissa distrikt som röstat nej till Lissabonfödraget fått utskällning är riktigt oroväckande och fula. Grupptrycket som inte lyckades i det området lyckades tyvärr i porrdebatten där många röstade emot sin vilja och sedan ångrade sig. Jag är av åsikten att utfallet i många frågor skulle varit annorlunda om alla distrikt fått rösta efter egna principer och riktningar. Men trots dessa är jag supernöjd med debattklimatet och det härliga med att prata med varandra istället för om varandra som var fallet under gångna kongresser. SSU.s framtid ser allt ljusare ut och jag tror alla är glada över att vi, oberoende av distrikttillhörighet, diskuterade tillsammans och fick bred uppslutning bakom våra förslag.

Personligen är jag nöjdast med beslutet om att välfärden ska drivas enbart i offentlig regi och att inga privata och ideella aktörer får blanda sig i det. Innan kongressen var jag fullt övertygad om att det skulle vara en självklarhet i SSU men när jag såg att många avveck den tanken och att vissa talade om marknadsliberalism som målet för kampen visste jag att det inte skulle bli lätt. Att FS-ledamoten med ansvar för området också tillhörde den skaran gjorde inte jobbet lättare, men många tappra debattörer ändrade beslutet till det bättre så vi fick igenom Skånes alternativa förslag samt många tilläggsförslag för en bättre sjukvård från många olika distrikt.

Att ekonomisk demokrati gick igenom enligt förbundsstyrelsens förslag och emot Stockholms län m.fl:s förslag var också väldigt bra. Där har vi antagit ett tydligt ställningstagande emot kapitalismen med meningen "SSU är en antikapitalisk organisation". I och med politisk, social och ekonomisk demokrati kan vi konstatera att det behövs ett sådant avsnitt om kulturell demokrati som är svårdefinierad men viktig för att få ett integrerat och inte assimilerat samhälle.

Ett annat väldigt viktigt och glädjande beslut - även om det kunde varit ännu bättre - var beslutet om att friskolorna ska avskaffas på sikt. Det visade att SSU på riktigt kämpar för en integration bland samhällsklasser och etniska grupper. Det som i det beslutet är oönskat är begreppet "på sikt", ett luddigt begrepp som inte säger någon specifik tid. På samma sätt är vårt beslut om avskaffande av svensk vapenexport "på sikt" - ett beslut som vi som förespråkde ett omedelbart avskaffade förlorade - väldigt luddigt och kan variera beroende på vem som blir ansvarig för området. Förbundsstyrelsen var verkligen orolig när så många distrikt gick upp och krävde ett omedelbart anskaffande och ändrade direkt tonen och rubriken från "svensk vapenexport" till "vapenexporten ska avskaffas" och på det sättet ändrade tyvärr någras tankar genom angrepp på vårt förslag som orealistiskt. Vi förlorade det med 114-117.

Återupptagande av debatten kring löntarfonder som togs upp av SSU Norbotten var också ett viktigt principiellt beslut. Det är dock svårt att förvänta oss att det blir realitet inom snar framtid men att vi tog det beslutet är ändå ett steg i rätt riktning. Debatten kring Allmän tilläggspension, ATP, förlorade med marginal till förmån för FS-föredragarens förslag om att behålla det nuvarande fondbaserade fondbaserade pensionssystemet. Våra stålar kommer följaktligen även fortsättningsvis vara på börserna och våra äldres pension blir fortsatt beroende av konjunktur- och marknadsförhållanden. Milton Friedman skulle säkerligen blivit glad över beslutet om han var levande.

SSU Kalmars förslag om progressiva trafikböter gick igenom och det var väldigt bra för det är kännbarheten och inte en viss summa pengar som är målet med böter. Att asylsökande aldrig ska tvångsplaceras och att de papperslösa ska få samma vård som medelsvensson var beslut som gladde mig väldigt mycket. Det visade att SSU inte gör skillnad på folk bara för att den ene har bott här under längre tid eller är född på rätt ställe. På samma sätt var avslaget mot SSU Östergötland om att förbehålla rätten till att kunna rösta och bli vald för svenska medborgare ett viktigt steg mot ett jämlikt och rättvisare samhälle. Kravet om medborgarskap för att delta i beslutprocesser som berör en, som SSU Västmanland definierade, är bara förlegat och konservativt.

Beslutet om fri sjukvård och tandvård till upptill 25 år för att på sikt bli helt gratis för alla var också en principiell seger för alla oss som anser att sjukvården är en mänsklig rättighet och det inte ska vara tjockleken på fickan som avgör om man kan få sjukvård eller ej. Vi i SSU Örebro län fick igenom förslaget om att ögonvården ska vara mycket billigare än idag för att folk ska ha råd med det. Vi fick igenom även förslaget om en helvegetarisk dag på skolorna för att få bukt med köttkonsumtionen. Tyvärr fick Skåne inte igenom sitt förslag om att SSU-förbundets aktivitet skulle ha vegetariska koster som norm med kött som alternativ för de som inte ville äta vegetariskt. SSU Örebro län fick även igenom förslaget om avskaffande av läxor i grundskolan.

Andra ideologiskt viktiga segrar för oss var att posten och järnvägen ska återförstatligas. Det var en het debatt om det och tack och lov fick vi igenom våra förslag med ganska god marginal. Vi fick även igenom förslaget om att kollektivtrafiken ska bli gratis. Dagens dyra kollektivtrafiken är varken rättvis eller miljövänlig när det är billigare att åka bil från Örebro till Karlstad även att åka kollektivt. På utbildningsfronten var det också ett bra beslut att skolplikten ska gälla från tre(3) års ålder även om tankar här var varierande och vinsten var ganska marginell. Vi beslutade även att skolan ska vara statligt finansierad och drivas kommunalt.

För oss som tror på folkförsvar var det ett nederlag att inte få igenom vårt förslag om obligatorisk värnplikt. Dock var det bra att beslutet gick vår väg när det gäller införande av mönstring för både män och kvinnor. Straffmyndighetsåldern kommer att fortsätta vara 15 år, ett beslut som vår delegation stod bakom för vi tror inte att straffmyndighet har något med myndighetsålder att göra. Man kan avgöra vad som är lagligt och olagligt även när man är 15 år. Däremot inte sagt att 15-åringar ska få samma straff som myndiga personer. Ett beslut som gick emot Örebro läns linje var att "pensionsåldern ska kunna höjas".

Den största principiella segern var att 30-timmars arbetsvecka med bibehållen lön för den nuvarande 40-timmarsarbetsveckan ska införas på sikt och att karensdagen ska slopas. Detta har SSU Örebro län drivit hårt under många år och det var härligt att konstatera att vi hade majoritet för det. På integrationsfronten var det också enligt vår linje att införa principen om positiv särbehandling så att missgynnade grupper ska få en bättre representation i utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden. Det var trevligt att få majoritet för avveckling av kärnkraften med start redan nästa år, även om marginalen var väldigt stor till vår fördel.

När det gäller internationellt fick vi igenom förslaget om att vetosystemet i FN:s säkerhetsråd ska avskaffas och rådet ska ändras. Vi beslutade även om att FN ska inrätta ett miljöråd på samma sätt som säkerhetsrådet för att kunna komma med krafttag emot miljö- och klimatproblematiken. Vi fick även igenom att ett internationellt skatteutjämningssystem ska införas för att få kontroll på kapitalflöden och minska kapitalets makt över arbetet.

Organisatoriskt är jag stolt över att SSU Gävleborgs förslag om tatalförbud av alkohol på våra aktiviteter både här hemma och internationellt fick en stor uppslutning och gehör.

Den roligaste stunden i plena var onekligen när bostadspolitiken debatterades. På nästan alla punkter var SSU Stockholms stad och SSU Stockholms län eniga men tyvärr för deras del stod dem emot alla oss andra som kom från resten av Sverige än huvudstaden och dess förorter och närliggande kommuner.

Totalt sett skulle jag varit väldigt nöjd om porrförbudet hade fått gehör. Men det kan inte ändra faktumet att SSU-kongressen överlag var helt fantastisk och ett minne för livet för alla deltagare. Debattklimatet och respekten för varandras inlägg var höjdpunkten. Med undantag för vissa angrepp var det helt utmärkt i talarstolen. Tack alla härliga ombud, röjare, gäster, FS-ledamöter som kämpar så hårt, delegationsledare som gjort allt för att ha aktiva delegationer och sist men inte minst distrikts- och förbundsombudskamrater, speciellt Madelen Hansson och Rasmus Lenefors som hade ansvaret för kongressen!

Fel av folkpartiet att vilja sänka ungdomarnas löner

Idag har det kom upp till ytan om att folkpartiet är ivrigt att sänka ungdomarnas löner och på det sättet anser man att "arbetslösheten kommer att minska". Jag håller till en viss del med Major Björklund om att det kan leda till en viss minskning av arbetslösheten eftersom det är ju logiskt att om en arbetsgivare kan anställa fyra personer till samma lön som för tre personer kommer få möjligheten att göra så. Men verkligheten är mycket mer komplicerad än så. De som får den möjligheten kommer inte att anställa fler utan dra ned på sina utgifter genom den lönesänkning som de får möjligheten till.

Det viktiga här dock är inte bara till hur stor grad den kan tillfälligt leda till minskad arbetslöshet utan det handlar om fackliga rättigheter och åldersdiskriminering för att arbetsköparna ska få det de vill även under svåra ekonomiska tider som den nuvarandra, d.v.s höga utdelningar i vinster. Det här förslaget är ett i spår av det låglönesverige som partiet vill skapa genom att nu även gå i centerpartiets linje för att luckra upp LAS, lagen om anställningsskydd. Partiet har även deklarerat tydligt att man vill sätta den fria rörligheten före allt annat i EU och fackliga rättigheter har inte haft sin bästa tid inom folkpartiet under Jan Björklund och även hans företrädare, Lars Leijonborg.

Genom att luckra upp LAS och sänka ungdomarnas löner skapar man en konkurrens baserad på låga löner där det inte är kunskap och kompetens utan lägre lön som avgör vem som ska få jobbet. Om ungdomarnas löner sänks och LAS luckras upp betyder ju inget annat än just att ungdomarna kommer till stor del få de befintliga arbetarnas platser genom att de accepterar allt lägre lön och den lön som två arbetare nu får kanske kommer då att räcka till tre ungdomar. Anställningsskyddet kommer då att försvinna och det strävan efter högre utbildning kommer inte ha någon mening efter det ändå blir den som vill ha lägre lön än den som har bästa kompetensen som får jobbet.

2009-06-29, 16:47 Permalink
Andra bloggar om: Folkpartiet Las Ungdomar Ungdomsarbetslöshet Fp Jan björklund Låglönesverige

Oroande utveckling av opinionsläge för socialdemokratin

United Minds senaste väljarbarometer bekräftar två nya utvecklingstrender: den ena att piratpartiet är på väg att segla in i riksdagen och den andra att socialdemokratin är på väg att få sin dominans förminskad av miljöpartiet som nu får 10.5% samtidigt som siffran för socialdemokraterna talar om en mycket oroande låg nivå av 32% även om partiet drar till sig 0.9% av vänsterpartiets potentiella väljare så att V får 5.7% av väljarnas stöd.

Kanske ännu mer oroande är att Sverigedemokraterna för tredje månaden i rad ligger över 4 procentsspärren, något som skulle ge dem riksdagsplatsen om det var val idag, kanske för att kristdemokraterna backar med 1 procentenhet till 3.8% och därmed utan riksdagsplatser. FP och C ökar med 0.9 respektive 0.2 procentenheter till att få 7.6% respektive 5.5% av väljarnas stöd. Därmed har två borgerliga partier minskat medan två andra har ökat. Dock är minskningarna mycket större än ökningarna vilket betyder att de borgerliga går miste om 3.9% av sina aggregerade väljare. Piratpartiet verkar ha fått en stor del av dessa väljare då partiet ökar med 0.9% till 3.9%, enbart 0.1% under riksdagsspärren. Sverigedemokraterna har ökat med 0.1% till 4.7%, ett oroande tecken på att vi förmodligen kommer att ha främlingsfientliga i riksdagen efter valet 2010 om trenden fortsätter.

Det mest anmärkningsvärda i undersökningen bör vara att både piratpartiet som har väldigt liberala värderingar och de två liberala partierna folkpartiet och centerpartiet ökat på bekostnad av moderaterna och kristdemokraterna. Det vore mer förståeligt om många missnöjda liberler gick över från centern och folkpartiet till PP i och med de två partiernas ställning i frågor som rör personlig integritet. Att miljöpartiet får resten av borgarnas tapp, d.v.s 1.5%, så att oppositionens försprång ökar till 48.2% mot regeringen som får 40.9% har varit väldigt förväntat i och med vikten som miljöfrågor fick i EP-valrörelsen där till och med moderaterna försökte visa sig som ett miljövänligt alternativ. Trenden är en bekräftelse av den gröna revolutionen som glädjer mig och får mig hoppas på att köttkonsumtionen snart blir ett föremål för miljödebatter.

För mig som socialdemokrat är det fortfarande den låga siffran för SAP som är mest tankeväckande. Att en del kan förklaras som en effekt av piratpartiets etablering och vår otydlighet i integritetsfrågor är fortfarande inte tillräckligt för målsättningen för några månader sedan var 45% i valet 2010, en siffra som nu verkar orealistisk och därför är det mer sannolikt att kongressen senare i höst tar upp 40% som ett mål. Att många traditionellt socialdemokratiska väljare nu sympatiserar med SD är det mest oroande med tanke på partiets agenda. Men att kalla dessa väljare för dumma är värst. Vi måste skapa dialog och tala med dem för anledningen till att de vänder sig till missnöjespartier är ju just missnöje. En annorlunda bostadspolitik än miljonområden där klassprägel vore önskvärt för att kunna ha en bättre integrationen.

Sjukt att Reinfeldts lön höjs nu under massarbetslöshet och lågkonjunktur

Tal om frysning av löner för politiker verkar inte ha haft någon som helst inverkan, inte på regeringen iaf. Idag får vi veta att statsminister Fredrik Reinfeldts lön höjs med 4000 i månaden till att bli 135,000 i månaden, en lön som för väldigt många är en årslön. Visserligen kan den progressiva beskattningsmetoden innebära att hans nettomånadslön blir mindre än en nettoårslönen hos de ovannämnda men ändå är det ett tydligt tecken på politikernas girighet nuförtiden. Lönen för statsråden kommer också att öka men något mindre än statsministerns, enligt Ove Nilsson, ordförande för statsrådsarvodesnämnden.

Att tidpunkten att höja löner inte är lämplig råder ingen tvekan om. När folk varslas, sägs upp och hamnar i massarbetslöshet, kallad för utanförskap i den moderata ordboken, är det inte eget lyx och lönehöjningar som folket vill ha av sina representanter och företrädare. Arbetslösheten för 2010 kommer att vara över en halv miljon och ca 11% kommer att vara arbetslösa då. Samtidigt har IF Metall tvingats säga ja till lönesäkningar på Volvo, något jag ogillar för bara öppnar vägen för alltfler företag att komma med krav om lönesäkningar och vi får en låglönemarknad. Men vad oroar Fredrik Reinfeldt? Hans lön däremot höjs med 4000 och de andra statsråden får också höjda arvoden vilket betyder att den pågående finanskrisen inte berör dem alls. Enligt Krastavac får även bossarna på Volvo höjda löner trots att arbetarna tvingas sänka sina löner.

Under valrörelsen var en av de mest frekventa frågorna den om politikernas, då främst Europaparlamentarikernas mastiga lönehöjningar. Även Wanja Lundby-Wedins löner och arvoden var ett flitigt samtalsämne och tyvärr även en anledning för många att vända socialdemokratin ryggen. Men nu är det inget som får statsrådsarvodesnämnden att tänka lite extra på konsekvenserna och den bild av politiker som detta dumma förslag ger folket. Tilltron till politikerna är ju redan väldigt låg och tusentals har lämnat partierna, även socialdemokraterna som hade tappat var sjätte väljare på ett år.

All dessa medlemsras är ett direkt resultat av minskning av folkets tilltro till politiken och statsministerns och statsrådens lönehöjningar påskyndar den olyckliga trenden samt visar deras ansvarslösa ekonomiska politik i dessa svåra tider.

2009-06-22, 17:32 Permalink 2 kommentarer
Andra bloggar om: Lön Lönehöjning Statsminister Fredrik reinfeldt Statsråd Socialdemokraterna Politikerförakt Misstro Moderaterna Statsrådsarvodesnämnden Ove nilsson 135000 Ansvarslös politik Volvo Lönesänkning

För- och nackdelar med personvalssystem

Nu är valet över och även kandidaterna som ska representera Sverige och sina respektiva partier har valts, kanske inte alltid i den rangordning som folket har velat men nästan. Gällande socialdemokraterna måste jag säga att på samma gång som jag är glad över att Anna Hedh får behålla sin plats och att de kritiska rösterna förhoppningsvis kommer att få större genomslag i socialdemkratins politik med två kritiska ledamöter: Marita Ulvskog och Anna Hedh, känner jag med Hillevi Larsson och Evin Cetin som båda gjorde fantastiska kampanjarbeten. Hade inte tröskeln om minst 5 procent av partiets röster funnits skulle det nu varit Hillevi och Evin som fått Göran Färm och Anna Hedhs platser i parlamentet med i och med att socialdemokratin i grunden har varit emot personkampanjen och att det införts genom en kompromiss med borgarna är det nu den lista ledningen hade valt helt intakt. Därmed skickar vi två nya: f.d. partisekreteraren Marita Ulvskog och IF Metallarbetaren Olle Ludvigsson till förstärkning utöver de 3 ledamöter som ställde till omval: Åsa Westlund, Göran Färm och Anna Hedh. Jens Nilsson från Östersund kommer att få en observatörsplats om Irland övertalas säga ja till Lissabonfördraget som i första försöket fick ett ruggigt nej från irländarna.

Av alla kandidater var det till slut två kandidater som lyckades kryssa in sig till Europaparlamentet: den på förhand favorittippade Alf Svensson och Anna Maria Corazza Bildt, hustrun till utrikesministern Carl Bildt. Alf Svensson lyckades få över 36% av kristdemokraternas kryss och därmed ta den enda KD-platsen före Ella Bohlin som hade satsat stenhårt för en föryngring av KD. Anna Maria Corazza Bildt utmanade Gunnar Hökmark in i det sista och var ganska nära att ta sig ända till toppen men fick nöja sig med andraplatsen vilket i sig borde vara en stor bedrift med tanke på att hon inte var så känd innan dess och hade därmed inte så stor väljarbas. Resten av moderata namn i Bryssel blir Christoffer Fjellner som lyckades kryssa sig förbi Anna Ibrisagic som ändå fick komma in fastän med placering än personkryss. Sensationspartiet, piratpartiet skickar också sitt namn med ett stort stöd med sig: förstanamnet Christian Engström med ett förflutet i LUF fick majoriteten av PP-kryssen före Amelia Andersdotter som då kommer att ta det obseratörsplatsen som PP kommer att ha om Lissabonfördraget går igenom.

Det var enklare för MP som fick både Carl Schlyter och Isabella Lövin, på både kryss och placering. Centerpartiet och Vänsterpartiet fick båda in sina förstanamn medan Marit Paulsen var valrörelsen utan tvekan största namn med över 51% av folkpartiets kryss. Utöver Marit får FP in Cecilia Wikström och Olle Schmidt.

Det som är bra med personvalskampanjen är att det ger incitament till de som ligger långt nere i sina partiers listor att kämpa och mobilisera väljare. Det blir även incitament för väljare som har någon favoritperson långt nere i listan, som t.ex fallet med Evin Cetin som lyckades ta sig från 29:e platsen ända till 5:e plats som ändå inte räckte. Anna Hedh lyckades i förra EP-valet ta en av platserna från 31:e plats i den socialdemokratiska valsedeln vilket är beviset på att engagemanget ökar. Men en stor nackdel är hur vissa kandidaters långa strävan går utan belöning i slutändan, som t.ex det med Hillevi Larsson, Evin Cetin och Ardalan Shekarabi. Ännu större nackdel är att det blir personerna som står i fokus än de politiska innehållen och partierna får då en mindre betydelse vilket inte borde vara fallet.

Totalt sett tycker jag att en lista med representativitet bland alla målgrupper som ett parti har vore bättre och därmed inte menat att personvalssystemet ska bort. Jag vill dock markera att något måste göras så att partierna inte hamnar i skymundan och mister sin betydelse i politiken.

Vill vi verkligen vinna valet 2010? Då ska vi göra så

Valet till Europaparlamentet är nu över och kanske ska socialdemokraternas ledning tacka ett nytt sensationsparti, Piratpartiet, för att de felstilta rubrikerna i DN, SVD och Aftonbladet inte innehöll "mi(s)slyckandet" för det är ett faktum vi inte kan undgå, speciellt när en "medelklass"-röst i huvudstaden brukar räknas som mer värd än en arbetarklassröst i Skellefteå. Att Socialdemokratin har blivit det fjärde största partiet i Stockholm efter moderaterna, folkpartiet och miljöpartiet, är väl inget annat katastrof. Tråkigt bara att framgångsreceptet som Marita Ulvskog skapade i skogslänen har nu hamnat i skymundan när alla rubriker talar om Stockholm, Stockholm och återigen Stockholm. Peter Gustavsson från Uppsala där vi ligger väldigt illa skriver om hur skev bilden av röster och klasser blivit. Han undrar:

Är inte alla väljare lika mycket värda?

Frågan har aldrig varit så befogad som nu när Stockholms katastrof fått de resterande 20 länen att verka vara fulla med människor vars röster är mindre värda. Visserligen har utvecklingen i det andra stora länet(regionen), Skåne, inte varit bättre än den i Stockholm men de representerar ändå inte helheten. Kanske har utökningen i antalet innevånare i dessa län varit större än i de flesta andra län men fortfarande är det samma preferenser: människor som tillhör antingen arbetarklassen eller borgarklassen, som flyttat från andra områden dit. Något som saknas nästan helt i våra debatter är att ett samhälle i dagens kapitalistiska form inte är komplett utan representation av både arbetar- och borgarklass då kapitalister behöver arbetarna för att kunna få mervärdet av produkter som produceras av dem samtidigt som arbetarklassen behöver borgarklassen för att kunna få det nödvändiga kapitalet och lönen som lägger grunden för att de ska producera varor och tjänster och sedan försörja sig på dem. Faktumet att många arbetare går åt en kapitalägare innebär att det nästan alltid råder en majoritetsställning för arbetarna mot borgarklassen. Kanske förekommer inte alla arbetare i samma form som för hundra år sedan när de flesta arbetade i industrier men fortfarande råder samma maktförhållande.

Med det faktumet taget i beaktande har ett arbetarparti målgrupp i vilken stad som helst. Kanske med olika andelar av innevånarna i de berörda områdena. Sett på dagens segregerade samhälle är det ännu lättare i storstäderna att mobilisera med inriktning mot sina målgrupper eftersom man vet exakt vilka områden som bebos av en viss samhällsklass. Med det inte menat att man ska låta de områden med en stark arbetarminoritet att falla ur strategin, dock bör strategierna om dessa områden vara medvetna om att just dominansen av kapitalets makt över arbetet i termer av väljarantal i dessa områden inte ger makten till arbetaren om inte arbetaren säljer sina ideal och anpassar sig helt efter kapitalets villkor. Man kan kalla vår (s)trategi för att vinna "medelklassen" i Stockholm som ett sådant felsteg för anpassning efter andra partiers politik för att vinna över deras traditionella väljare inte går framåt om inte vi tar avstånd från en stor del av våra egna väljare som ser den förändring av politikens inriktning till förmån för de nya målgrupperna som förrädiska och inte längre ser något incitament för att rösta för att markera vilken sida man står på. Resultatet blir då att de inte går och röstar och de låga valdeltagandena i arbetarklassområden som de flesta Stockholmsbor som skriver antingen gått förbi utan att märka eller avsiktligt slutat bry sig om är det tydliga beviset på denna attityd.

Därför ligger lösningen inte i att ge sig på andras väljare och försöka på riktigt implementera det flummiga budskapet "alla ska med" utan att vara det klassiska partiet som värnar om de svagas rättigheter i samhället och på det sättet få dem att gå och rösta så att valdeltagandet i Gottsunda, Uppsala blir lika högt som Sunnersta, i Vivalla, Örebro, blir lika högt som Adolfsberg, i Botkyrka och Södertälje blir lika högt som Täby och Ekerö. Om arbetarklassområden ska ha lika höga valdeltaganden som borgarklassområden kommer vi nästan aldrig förlora något nationellt val och valdeltagandet ökar vi inte genom att härma motståndarnas politik utan att visa ett tydligt alternativ till deras. Det alternativet heter IDEOLOGI!!!

2009-06-10, 01:23 Permalink 0 kommentarer
Andra bloggar om: Socialdemokraterna Moderaterna Medelklassen Arbetarklassen Folkpartiet Överklassen Klassröstande Uppsala Örebro Vivalla Gottsunda Sunnersta Adolfsberg Täby Danderyd Ekerö Botkyrka Södertälje

Så vinner vi valet 2010 med våra egna väljare!

Nu har jag fått tag på klippet där Mona Sahlin talar på valvakan efter EP-valet. Mona får applåder genom att tala enbart om andra partiers misslyckanden, det typiska exemplet på att skadeglädje är den enda sanna glädjen. Visst är det starkt av en partiledare att tacka och lovprisa valarbetarna med leenden och inte påminna om något misslyckande men det ändrar inte faktumet att detta val har varit ett stort misslyckande för oss som kom med starka kort som Marita Ulvskog och Olle Ludvigsson för att vinna både EU-kritiker tillbaka från Junilistan och fackligt anslutna från vänsterpartiet och Junilistan.

Visserligen har de valen av kandidater gett resultat med stora ökningar i skogslänen, t ex i Västerbottens län där vänsterpartiet med Jonas Sjöstedt fick 40.8% i förra EP-valet. Men katastrofen i Stockholm slår all optimism och ringer som en ringklocka som påminner oss om att kopiering av andra partiers politik är dömd att misslyckas. Miljöpolitik är miljöpartiet bäst på, på samma sätt som företagarna är moderaterna bäst på att övertyga. Därmed inte menat att vi ska utesluta dem från listan över våra målgrupper, dock bör försöken vara till en nivå som ryms inom våra grundprinciper och värderingar som en gång bildades för arbetarna. Många tycker att arbetarklassens intressen inte längre existerar och till dem vill jag säga att det gör det visst även om samhällsklasserna har ändrat form och att gränserna inte är så tydliga nu som det var vid socialdemokratins födelse.

Försöket till att vinna den av liberalerna påhittade medelklassen i Stockholmsregionen genom förnyelse ledd av en stockholmare har nu visat sig inte ha varit något klokt sådant för vi måste inse att Täby och Danderyd aldrig kommer att skifta färg från blå till röd om inte vi raderar ut våra principer helt och hållet och tar en nyliberal form för att regera i en mandatperiod innan vi försvinner helt ur bilden. Att påstå "alla ska med" är väldigt naivt och uppenbarligen inkonsekvent när vi har ett namn som lyder "socialdemokratiska arbetarpartiet" vilket betonar att vi är ett parti för arbetarna. Lösningen i Stockholmsregionen snarare är återideologisering av partiet precis som i resten av landet för att få våra egna väljare att känna tilltro till att vi står upp för deras intressen. En återideologisering och principfast politik kommer att leda till att de som nuförtiden väljer sofforna framför valurnorna ser skillnaden mellan en blå och en röd regering vilket automatiskt skulle vara incitament nog för att valdeltagandet i Botkyrka och Spånga ökade till en nivå där de borgerligt dominerade kommunerna ligger nu. Alltså ligger lösningen i att visa tydligare och inte otydligare alternativ till den borgerliga dominansen i huvudstadsregionen, inte med vinning av moderaternas och folkpartiets väljare utan med skapande av incitament för våra egna väljare att gå och rösta.

Här hemma i Örebro har vi alltid konstaterat att vår dominans över moderaterna skulle varit mycket större om skillnaden i valdeltagande mellan Vivalla och Adolfsberg inte var så stor som den är. Skogslänen i Norrland är det starkaste beviset på att skapande av incitament för väljarna att gå och rösta för att det gör skillnad om det är vi eller borgarna som regerar leder till ökat förtroende för vårt parti och höjer vår trovärdighet som ett arbetarparti. Marita Ulvskog som förstanamn och Anna Hedh på en valbar plats betydde för många att vi fortfarande hade våra ideal och värderingar som viktigare än samarbete på nyliberala villkor. Att Marita och Anna sedan gjorde många, däribland mig, stolt över att vara socialdemokrat med sina tydliga ställningstaganden för våra värden är ju ett annat plus. Men det viktiga är att de som inte längre såg socialdemokratin som en försvarare av arbetarklassen plötsligt såg ljusglimtar.

I en jämförelse mellan det som har hänt i Stockholm och det som som inträffat i skogslänen ser vi att varje parti sköter sin politik bäst själv. Att försöka kopiera moderaternas politik och retorik om privata lösningar och företagarnas kämpeanda, folkpartiets talan om valfrihet och tävlan med miljöpartiet om vem som har den bästa miljöpolitiken är dömt att misslyckas. De har hunnit bli experter på sina områden och vet vad de talar om. Att på samma gång som vi letar efter fler målgrupper uppåt i samhällsklasserna förlora en stor del av våra trogna väljare till tomma intet, dvs sofforna på valdagar är bara det mest tragiska. Däremot, att visa tydlighet i våra tal och handlingar ger folk en bild av ett tydligt alternativ till den borgerliga regeringen och får de tro på att det gör skillnad vem som sitter i regeringställning och vem som försätts i opposition. Det faktumet kommer då att leda till att vi kommer vinna valet 2010 med våra egna väljare som väljer valurnorna framför soffan för det kommer då att göra skillnad vilka som ska ha makten.

2009-06-09, 00:46 Permalink 2 kommentarer
Andra bloggar om: Socialdemokraterna Olle ludvigsson Stockholm Val Ep-val Moderaterna Återideologisering Kopiering Eu-kritiker Mona sahlin Marita ulvskog Anna hedh Skogslän Misslyckande Jonas sjöstedt Vänsterpartiet Västerbottens län

Analyser och slutsatser av EP-valet - ju tydligare budskap desto bättre valresultat

Valet till Europaparlamentet som nu är avgjord har för socialdemokratin inte inneburit några utrymmen för stora växlar, varken till det negativa eller positiva utom att de några procenters ökning som vi åtnjöt i den norra delen av landet blev kortvariga när katastrofresultat från Stockholms län visades i SVT-skärmen. Att bli det fjärde största partiet med 15.1% efter Moderaterna 23.4%, folkpartiet 17.6% och miljöpartiet 16.7% i huvudstaden är inget annat än rena katastrofen för socialdemokratin som har lagt så stor möda på att mobilisera sig i Stockholms-regionen med budskap om förnyelse som skulle gynna den såkallade medelklassen i den regionen. Men det bör ändå vara ett skäl till optimism att vi har ökat i de traditionellt socialdemokratiska områdena.

Valdeltagandet har ökat rejält 6.7%, från 37.1% år 2004 till 43.8% i år vilket kan innebära att det hårda arbetet med att få folk att rösta har till viss del fungerat men en stor anledning är piratpartiet som med sin populism fått en stor del av förstagångsväljarna samt sett till att ungdomar gått och röstat. Det beror på att ämnet har direkt koppling med den nya generationens ungdomars vardagsliv att göra och därför krävs det inte mycket för att få dem att gå och rösta på ett parti som låter dem fortsätta sin vardagliga vana ostört. Inte så oförväntat har piratpartiet därför blivit det största partiet för ungdomar, deras enda fråga med bestämd hållning är till för ungdomar och speciellt killar som utgör en stor majoritet av fildelarna. Motsatsen är Feministiskt initiativ som har en förkrossade dominans av kvinnliga röster än manliga, inte heller det så överraskande även om man kan alltid önska att det fanns fler män som stödde feminismen och jobbade hårt för ett jämställt samhälle. FI visade sig vara ett slutspurtsparti med en stor ökning av antalet röster den sista dagarna före valet medan PP:s väljare hade bestämt sig redan förra sommaren när FRA-lagen och i vår när IPRED-lagen antogs.

Att folkpartiet, miljöpartiet och piratpartiet alla blev årets klara vinnare beror helt på att de har haft tydliga budskap, deras områden har varit genomskådliga och de har profilerat sig som starkt EU-vänligt, stark miljö- och klimatpolitiskt och tydligt emot FRA-lagen, IPRED-lagen och patenträttigheterna. Detta innebär att folket hellre röstar på dem som säger "ja" eller "nej" än de som säger "nja". Det är lättare också att få dem att rösta om budskapet är lättbegripligt och något som har med deras vardag att göra. Sedan är det också väldigt viktigt att nämna att miljöpartiets och piratpartiets frågor inte är några kontroversiella frågor ska lösas nationellt utan de flesta är överens om att det krävs gränsöverskridande samarbete för att lösa klimat- och miljöproblamtiken samt integritetsfrågorna på nätet då internet är internationellt. FP:s ökning beror också på att de är mycket tydliga med sin hållning i EU-vänlighet, personen Marit Paulsen har också varit ett positivt namn för partiet.

Centerpartiet och kristdemokraterna backar båda två för att de har succesivt försvunnit ur den politiska agendan med ett moderat parti som tar väldigt mycket för sig och som styr regeringens arbete. En stor andel KD-väljare har också bytt parti till SD som försöker visa sig bevarare av kristna värderingar. Samtidigt har en stor mängd SD-väljare som ofta är missnöjda med vardagen och de etablerade partierna och som nu har gått över till PP istället. Piratpartiet får även väljare från vänsterpartiet som backar med hela 7.1 procentenheter sedan valet 2004 och därmed går miste om ett av sina två mandat. På vänstersidan ökar däremot miljöpartiet stort med hela 5 procentenheter vilket ger dem vänsterpartiets förlorade mandat.

Även om jag är djupt indignerad över Piratpartiets populism som har neutraliserat politiken bland ungdomar och fått bort allt fokus från dagens utmaningar i form av arbetslöshet, klimatkris, ekonomi, människohandel osv är det att tacka deras närvaro för att Sverigedemokraterna inte lyckades ta sig till Europaparlamentet. En stor skara av ungdomar har väldigt svårt för politiken och de etablerade partier samt känner dem som en enhet. För dem blir ett parti som trotsar alla de etablerade partierna lockande då det i ungdomskretsar känns coolt att välja något annat än de befintliga. Därför har piratpartiets framgång inneburit att många potentiella sverigedemokratiska väljare har tänkt om och istället röstat på ett annat missnöjesparti. Därför tackar jag PP för att Sverigedemokraterna inte fick ta sig in.

Mona Sahlins och Fredrik Reinfeldts ansträngda leenden under intervjuerna var bara ytliga. Det är klart att båda två är bekymrade över att det inte har gått bättre men i och med att skadeglädje är den enda sanna glädjen kan de båda trösta sig om att motståndaren inte har gått fram så mycket heller. Personligen tycker jag att socialdemokratins största problem är de låga valdeltagandet. Det råder en klassmedvetenhet bland överklassen men den saknas helt bland arbetarklassväljarna vilket kan bevisas i stora skillnader i valdeltagande om man jämför de rika kommunerna med de fattiga. Att Fredrik Reinfeldt själv sa i intervju att det inte var så viktigt att rösta var just för att han vet att hans väljare ändå skulle rösta. Därför är det viktigt att kämpa för högt valdeltagande för att socialdemokraterna ska ha chans till höga nivåer i EP-val som i nationella val.

En annan viktig aspekt till socialdemokraternas låga siffror är att en majoritet av sosse-väljare, med basen i LO, vill ha ett tydligare försvar av de svenska villkoren i arbetsmarknadsfrågor och tyvärr har partiledningen varit ganska otydlig i sina budskap. Arbetsmarknadstvister som har slutat med arbetsgivarseger har varit en anledning till att de flesta har önskat sig att arbetarpartiet socialdemokraterna skulle vara kompromisslöst emot de otrygghetsskapande arbetsmarknadsförslag. Partiledningens lama besked om detta har gjort att många antingen röstat på andra eller struntat helt i att rösta. Därför vore en återideologisering av det socialdemokratiska arbetarpartiet ett recept för att få tillbaka det förtroendet från en stor del av arbetarklassväljarna.

2009-06-08, 01:50 Permalink 1 kommentarer
Andra bloggar om: Socialdemokraterna

Glad nationaldag i solidaritetens och den riktiga svenskhetens anda!

Idag är det den 6 juni, vilket betyder Sveriges nationaldag och i år även dagen före den sista chansen att rösta och påverka EU-politiken. Det är därför en väldigt välvald dag att gratulera nationaldagen och nämnda de ideal som har gjort Sverige till ett världskänt land i många avseenden. Det är en stor möjlighet att ställa de hatskapande idealen mot väggen och utmana deras patent på svenskhet som egenskaper kodade i generna. Det är en möjlighet att tala om det nya toleranta och mångkulturella Sverige som i många goda egenskaper toppar världsindex.

Rasisters och smygrasisters patent på vilka som är svenskar har varit så kraftiga att personer med en hudfärg annan än "medelsvensson" har ganska ofta fått frågor om varifrån hon kommer. Därför är det väldigt befogat med Mona Sahlins svar på frågan från signaturen "arbetslös elektriker": Hur ska vi ta tillbaka svenskheten och vad som är svenskt från nasister och rasister som tagit patent på begreppen?" som:

Att vara stolt svensk är att fira demokratin. Att bära den svenska flaggan är att vara mot rasism. Var svensk - och gör sverigedemokrater till det osvenska!

Att vara svensk är inte något som skrivits in i messenger-RNA som förs från cellkärnan till cellernas ribosomer på vissa utvalda och är ett privilegium för enbart några utan det handlar om de ideal som har gjort Sverige till ett världskänt land i många avseenden. De ideal som har satt ett befolkningsmässigt litet land som Sverige på världskartan och fått det bli förebild för andra är varken blåa ögon eller blont hår, de är inte heller husmanskost eller pannkaka utan det är ideal som jämställdhet, försvar av mänskliga rättigheter, utsträckta händer till de sämre ställda i Olof Palmes anda och ett trygghetssystem som i dagarna fungerar som mönster för trygghetsälskare världen över.

Det är viktigt att använda nationaldagen till att inkludera och inte exkludera alla med förnuftiga och logiska argument som att varken godhet eller kriminalitet är patenträttigheter för vissa beroende på om de är födda i Malmö eller Nairobi utan det är beroende på personer och ofta föranleds av klasskillnader. Både Albert Einstein, Wolfgang Mozart och Josef Fritzl var födda i samma land, Österrike men kom att bli kända för kontraster: intelligens och ondska. På samma sätt är det med svenskar och alla andra i världen. Därför bör svenskhet innebära ideal och inte hudfärg. Det är viktigt att också betona att det inte handlar om enbart de som följer de vida kända egenskaper som Sverige åtnjuter respekt för utan alla som är delaktiga i Sveriges angelägenheter och känner sig som en del av detta samhälle bör kallas för svenskar = från Sverige.

Nationella gränser är skapade enbart för att tjäna överklassens intressen emot arbetarklassen genom splittring av arbetarklassen i olika länder. Det är väl inte överklassens barn som går och konfronterar i olika krig, de sitter och styr medan arbetare ställs mot varandra och de har heller inte något svårt att samarbeta med varandra då de har samma intressen, d.v.s egna vinstintressen. Därför är sverigedemokraternas dolda rasism genom användning av arbetarklassen som skylt något som tjänar överklassens intressen eftersom det är knappast storkapitalisterna de vänder sig med sin skrämselpropaganda. Det är därför alltid nämnvärt att skriva det min vän, Victor Silwerfeldt som är ombudskamrat för SSU-Örebro sade till en sverigedemokrat igår vid nattvalstugan:

Jag som en arbetarklassvensk är mycket närmare en arbetarklassväljare i Tjeckien än en överklassväljare i Sverige eftersom överklassväljaren här i Sverige bryr sig knappast om vem jag är så länge jag inte blir ett verktyg för henne/honom att uppnå sina uppsatta mål. För de är det inte viktigt att det är jag som svensk som utför arbetet utan det viktigaste är att den personen som utför arbetet gör det med lägsta lön, något som vi såg i Laval-fallet i Vaxholm. Därför borde det vara en självklarhet för arbetarna världen över att hålla ihop och inte gå med på konkurrens med lönedumpning och konkurrens mellan sig själva för att tjäna storkapitalistens intressen med lägsta kostnad.

Det är därför viktigt att ta tillbaka svenskheten från skrämselpropagande beroende på hudfärg och kulturell bakgrund till att handla om ideal som tjänar mänskligheten. Att vara svenska ska handla om att försvara demokratin, att stå för de svagas intressen, att kämpa för ett jämställt Sverige och en jämställd värld, att krossa tanken om svenskhet som patenträttighet beroende på hud- och hårfärg.

Det är ultraviktigt att kämpa emot de som vill att folk ska använda sig mer av känslor än förnuft för om alla använde sig av förnuft skulle de nog inte skylla samhällets problem på vissa personers genuppsättningar. Stereotypen för sverigedemokrater kan nämnas en sverigedemokrat jag talade med igårkväll vid valstugan på stortorget i Örebro där han sa "jag stör mig på invandrare som har bildat ett lyckligt liv här". Alltså är det känslor av att "jag måste vara bättre än "de andra"" än förnuftet om att framgång inte är patenträttighet för en viss grupp som sätter dagordningen för rasister och smygrasister. På samma gång som de talar om att invandrarna är här för att utyttja det svenska trygghetssystemet och inte jobba ingjuter de propagandan att "de andra" med hemska kulturella bakgrunder kommer och tar våra jobb. Alltså får invandrarna varken jobba eller vara arbetslös om Sverigedemokraterna får styra eftersom de vid arbetslöshet utnyttjar systemet och vid anställning tar "genetiskt definierade svenskars" arbeten.

Jag tycker att det är snarare härligt än dåligt att fira den svenska nationaldagen om det görs på ett sätt där alla som bor här känner sig inkluderade. Det kommer att ge alla skäl till att känna sig delaktiga och en del av detta samhälle vilket ofta är förutsättningen för att landet ska fortsätta på framgångens väg. Därför passar jag på att gratulera alla på nationaldagen i solidaritetens och den riktiga svenskhetens anda där vi tillsammans kämpar för jämställdhet, rättvisa, hjälps åt för att bekämpa fattigdomen och klassklyftorna samt låter våra utsträckta händer till fattiga länder i form av både direkt hjälp i form av bistånd och indirekt hjälp vägleda den internationella solidaritetens syften!

2009-06-06, 18:19 Permalink 1 kommentarer
Andra bloggar om: Nationaldag Sverige Sveriges nationaldag Solidaritet Rättvisa Arbetare Arbetarklass Ideal Trygghet Olop palme Jämställdhet Sverigedemokraterna Rasism Främlingsfientlighet