Sven Otto Littorins, och alliansens, sätt att tänka är naturlig på grund av den ideologi som de själva bekänner sig till, och som deras politik bygger på. Där är misstänkliggörandet av människor, skapande av rädsla, viktig del i det hela. Människor ska jagas eftersom hungriga vargar jagar bäst (Maud Olofsson har missuppfattat bävrarnas hårda arbete efter som bävrarna arbetar hårt tills de fått allting klart, sedan njuter de av det hela och gör det som behöver göras, varken mer eller mindre) och andra floskler som används.

Arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer har fått uppleva denna misstänksamhet. Försämringar har skett för dem som slår stenhårt. Många av dem säker nu ekonomisk hjälp visa socialbidragen. Tanken är att få människor ut i arbete. Om socialförsäkringarna är tillräckligt dåliga ska människor tvingas ta låglönejobben. Senast i raden av misstänkliggörande och bestraffning är att den som tackar nej till ett arbete på annan ort ska bestraffas med indragen a-kassa.

Vid en första anblick kan det verka rätt. Om man har möjlighet att få ett arbete på en annan ort nära ska detta arbeta sökas och tas. Så sker också, exempelvis att en arbetslösa i Ystad blir anvisad ett arbete i Malmö och tar detta. Problemen är när en arbetslösa i Malmö blir erbjuden ett arbete i Luleå. Den arbetslöse har familjen här där partnern har arbete, barnen går på förskola och i skolan samt har sina fritidsaktiviteter. Är det då rätt att den arbetslösa partnern flyttar till Luleå och arbetar där?

Vad Sven Otto Littorin och alliansen måste börja göra är att lägga sin ideologi åt sidan och tänka nytt. Det går inte att ha samma gamla tänkande i det moderna samhället. Människor måste få uppleva hopp, att de blir trodda på och ses som de individer som de är. Människor som vi ska tro på, heja på och som vill göra bra saker. De vill arbeta och den respekten ska de ha.

Det behövs med andra ord andra saker. Varför inte återinföra avdrag för dubbla boenden? (om ministrar har denna rätt ska också den vanlige medborgaren ha den) Varför inte införa avdrag för arbetsresor som personen kan göra direkt? (om man nu ska ta arbeten på andra platser i landet borde det innebära att man får dra av för dessa långdistansresor direkt) Varför inte införa hjälp som hjälper till att partnern också får ett arbete i samma geografiska område? Får hjälp med att hitta bra skolor? Fritidsaktiviteter?

Varför inte få lov att göra ett avdrag till i deklarationen för att man arbetar långt från där hemmet är? Varför inte en extra utbetalning av a-kassan som belöning för att man har tackat ja till ett arbete på annan ort? Se till att ha ett frikostigt flyttbidrag som täcker alla omkostnader med en flytt? Hjälp med att hålla kontakt med sin omedelbara familj under arbetsveckorna?

Detta var bara några idéer på vad som skulle kunna göras istället och på det sättet belöna och uppmuntra istället för att bestraffa och misstänkliggöra. För samhället ska inte bara ställa krav utan framför allt ska samhället uppmuntra människor. En människa som känner stöd vågar ta klivet!

Vi behöver en ny regering med en ny politik.